Nu är det dags för kräftpremiär!

Kräftpremiären var den dag på året då man tidigast fick fiska och sälja kräftor. Bakgrunden till regleringen av det svenska kräftfisket var rädsla för att alltför intensivt kräftfiske skulle utrota den svenska kräftan. Därför beslöts 1878 att kräftfiske i Hjälmaren var förbjudet under juni och juli månader. Under åren därefter utvidgades förbudet till att gälla samtliga Sveriges sjöar. Även tiden då fisket var förbjudet utvidgades till att gälla 1 november till 7 augusti klockan 17.00. (Fiskeriförordningen (1982:126) ändrade tidpunkten för kräftpremiären till att gälla klockan 17 den första onsdagen i augusti. Fiskeriförordningen avskaffades 1 januari 1994.)

Från och med 10 februari 2014 måste man vara yrkesfiskare med särskilt tillstånd, eller vara fiskerättsinnehavare med eget vatten för att få fiska insjökräftor. Dock finns ett undantag; i Vättern får allmänheten fiska kräftor utan särskilt tillstånd under tre på varandra följande helger med start den fjärde fredagen i augusti.

Signalkräfta

Signalkräfta är en främmande art som förekommer i Sverige. Arten finns med på EU:s förteckning över invasiva främmande arter, vilket innebär att den bland annat är förbjuden att importera, odla och sätta ut i naturen. 

Kännetecken:

• Inga taggar längs gränsen mellan huvud och ryggsköld. Känn med fingret!
• Klorna ofta ljusare på undersidan. Vit vårta i "tumgreppet", oftast omgiven av en stor vit-turkos fläck.
• Breda, "muskulösa" klor vars yta är slätare med insänkta porer.
• Huvud och ryggsköld släta med insänkta porer. Oftast tydligt brun färgton.

Flodkräfta

Den svenska flodkräftan (Astacus astacus) har minskat dramatiskt i takt med att signalkräftan har ökat. Flodkräftan är rödlistad som akut hotad och det behövs åtgärder för att säkra livsmiljöer åt de flodkräftor som finns kvar. Ett hållbart fiske av flodkräfta utgör inte hot mot arten utan kan tvärtom öka intresset att skydda arten.

Kännetecken:

• En rad med små taggar längs gränsen mellan huvud och ryggsköld. Känn med fingret!
• Mörka, enfärgade klor med mörkt "tumgrepp", ofta med en röd vårta.
• Långa, mandelformade klor med riklig förekomst av vårtor och taggiga utskott.
• Huvud och ryggsköld mörka, ofta svartaktiga, med vårtor och taggiga utskott.