Långa

Illustration: ©Sjömatsfrämjandet
Långa
Molva molva
Långan liknar en blandning mellan ål och torsk. Kroppsformen är långsträckt och med lång analfena, lång andra ryggfena, men med mycket kort första ryggfena. Fenorna kantas av ett svartvitt band.
Långan tillhör numera familjen lakefiskar fastän den har skäggtöm under hakan och är en saltvattensfisk. Huvudet är litet men ögonen stora, färgen är grå på ryggen och övre delen av sidorna. Buken är ljus. Längst ut på stjärtfenan finns ett svart band. Långan kan väga upp till 35 kg och bli 1,8 m lång. Vanligtvis ligger vikten på 2-6 kg i våra vatten.
Långan är en typisk västkustfisk och förekommer i Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt medan den är mycket sällsynt i Öresund.
Långan trivs ensam eller i små stim. Vanligast håller den sig över sandbotten med stora stenar där den kan söka skydd. Den invaderar gärna gamla skeppsvrak. Fiskas vanligtvis på 300-400 meters djup. Under april-juni leker den på djupt vatten och samlas då på kända lekplatser mellan Skottland och Island. En stor hona kan lägga upp till 60 miljoner ägg. Ynglen växer fort och är redan efter ett år nästan 20 cm långa.
Långan betraktas som en mycket god matfisk och kan anrättas på en mängd olika sätt. Köttet är välsmakande och något grovt. Äts färsk eller saltad. Mest välkänt är när fisken används för beredning av julens lutfisk. Långan fångades förr av svenska fiskare väster om Skottland i det berömda backefisket. Numera förekommer det inte längre på grund av internationella fångstbegränsningar. Den långa som nu äts på julborden är importerad men lutas och bereds i Sverige enligt gamla traditioner.
Bästa säsong för långa anses vara våren då den kallas vårlånga.
Långa på andra språk
Engelska: Ling
Tyska: Lengfisch
Franska: Lingue