Sjurygg

Illustration ©Pål Thomas Sundhell

Sjurygg

Cyclopterus lumpus

Sjurygg är fisken med sju ryggar och tre namn. Arten heter sjurygg p.g.a sitt mycket ovanliga utseende där ”ryggarna” är rader av benknutor utefter sidorna. Honan kallas för kvabbso medan hannen kallas stenbit. Fisken saknar fjäll. Kroppsformen är klumpig och hög, munnen är liten. Färgen på ryggen är blågrå, sidorna ljusare och buken röd. Särskilt intensiv är färgen under lektiden. Ombildade buk-fenor bildar en sugpropp på undersidan. Sjuryggshonan kan väga upp till 6 kg och bli 63 cm lång. Hannen blir sällan över 35 cm lång. Vanligtvis väger den i våra vatten inte mer än 3 kg.

Stenbit är ganska vanlig utefter landets västkust och mindre allmän i Östersjön ända upp till Ångermanland. Det är en saltvattensfisk men klarar även av att leva i bräckt vatten. Under vinterhalvåret befinner sig fisken på djupare vatten men den drar upp på grundare vatten på våren för att leka. Här håller den till bland alger och stenar. Födan består av maneter, kräftdjur, maskar och småfisk men under lektiden äter den inget.

Den är en dålig simmare och den tillbringar stor del av tiden fastsugen på underlaget. Fisken leker i februari-mars på grunt vatten då honan producerar en äggboll som fästes till fast underlag. Honan lämnar därefter platsen och hannen vaktar äggen fram till kläckning vilket tar ungefär två månader. Vid kläckning liknar ynglen små grodyngel. De första åren håller de sig på grunt vatten, fastsugna på tång och sten. Som regel äter man endast hannen dvs stenbiten medan man av honan tar vara på rommen. Denna behandlas med saltlake, färgas och säljs under namnet ”stenbitskaviar” trots att den kommer från honan.

Bästa säsong är vår. Sjuryggen fångas med garn och trål och fiskas framför allt för rommens skull.