Sill/Strömming

Illustration ©Pål Thomas Sundhell

Foto ©Sjömatsfrämjandet, Ilar Gunilla Persson

Sill/Strömming

Cluphea harengus

Sill och strömming är samma art. Det som avgör vad fisken kallas är var den fiskas. Fångas den norr om Kristianopel i nordöstra Blekinge kallas den strömming. Fångas den längre söderut och på västkusten kallas den sill. Regeln är att ju lägre salthalt desto mindre blir fisken. Strömmingen är oftast mindre och magrare än sillen. Fisken är relativt liten och silverglänsande med slank kropp. Sillen kan väga upp till 1 kg och bli 49 cm lång.

Vanligt i våra vatten är att den blir 25-35 cm. Den simmar i det öppna vattnet från ytan ned till ca 250 meters djup, i stim som kan bli oerhört stora.

Födan består av djurplankton och småfisk. I Skagerrak och Kattegatt leker sillen på hösten men i de större öppna haven finns bestånd som leker under vinter eller vår. Ägg och yngel är känsliga för yttre miljöförhållanden, därför varierar beståndet mycket från år till år beroende på hur mycket fisk som överlevt.

Sillen har alltid varit en populär matfisk och bereds på många sätt; stekt, rökt, inlagd eller i form av surströmming.

Sill är god året om. Fiskas oftast med trål, snörpvad samt garn. Tidigare fångades sillen nära land. Nu fiskas sill och strömming till havs. Sillstim är mycket ”rena” fångster, det vill säga, innehåller nästan ingen bifångst alls.